welcome to paradise

Paradiset är det helt klart. Den mest underbara känsla någonsin, nu vill jag ha sommar mer än någonsin. För mina älsklingar kommer till Göteborg. Och de spelar på Ullevi.


foto: jag

Annonser

ich bin aus plastik

Under de senaste åren, från sexan till nutid så har min stil förändrats ganska mycket. Det kom jag att tänka på idag när jag städade garderoben, lade undan kläder för välgörenhet och packade ned i lådor. Jag tänkte också på det för någon vecka sedan.

Jag tittade på några ur publiken på Billy Talents konsert och tänkte; Gud vad härligt att köpa sig ett par nya, svarta stuprörjeans, sätta på sig en säckig t-shirt och en rutig skjorta plus para allt med converse. För det var så som jag oftast såg ut i högstadiet.
Idag när jag städade bland mina kläder så fann jag en svart, silkig 1800tal-skjorta som jag köpte på rea på Carlings. Den hade jag ofta med min långa svarta kjol under min lite mer gotiska period i livet, när jag som mest lyssnade på Marilyn Manson och The Cure.
När jag städade ur min smyckelåda hittade jag alla nithalsband och nitarmband från min mest extrema period.

Nu sitter jag här, med bandtröjorna längst ned i garderobens hyllor, med 7 klänningar i garderoben (plus 4 nedpackade) och med 7 centimeters höga klackar på ett par underbara skor med rosetter från Odium Clothing ovanför min stereo. För att inte tala om de 7 hårrosetter som bor i min byrå.

Och när jag köper de där röda klackarna för 30 kronor på second hand, inhandlar nagellack på Shock och står i rosa tröja och skriker mig hes på en heavy metal-konsert: ja, då känner jag mig ganska nöjd också. För jag är äntligen till freds med min stil.

Jag må klä mig med influenser från gamla tider, men mitt hjärta kommer alltid att prydas av 100 nitar

a dozen roses lay on the floor


bildkälla

sugar and spice and everything nice

Varför slängde jag denna poster (eller stoppade undan den någonstans där jag inte kan finna den) när jag fick den i någon tidning i högstadiet? Varför?


(bildkälla)

och förlåt för min överdosering av Billy Talent här på bloggen på sistone. Men ibland är det vad som behövs….

such den Sand vom letzten Jahr, doch es ist kein Sand mehr da

På tisdag är det den sista av konserterna i vår. Rammstein i Malmö, och jag är väldans taggad. Det blir en snabbtripp ned till staden, kommer inte ens att stanna över natten. Ner på eftermiddagen, hem på kvällen. Skönt att man har sportlov nästa vecka.

Vad jag ser mest fram emot är hela showen. Elden, ljusen, låtarna, uppträdandet, ja allt! Har ju lite förhoppningar på låtlistan (Sehnsucht, Sonne, Ohne Dich, Mein Teil och Zwitter) så jag känner att kvällen i princip kommer att bli perfekt. Från allt som jag har sett på DVDer så verkar det bli helt och hållet underbart 😀


FATTA VAD MÄKTIGT!!! (jag kommer att dö så fort jag ser Christoph….)

petite fille, petite fille

Detta hittade jag via Sandra. Måste vara bland de sötaste ungarna jag har sett. Språket dessutom är ju toppen på i:et.

ps: någon som har förståt musikreferensen i rubriken?

until I have a heart attack, I’ll keep on trying to win you back

Jag tror att jag är smått kär i denna låt