Category Archives: Musik

a kiss may be grand but it won’t pay the rental

Lite pepp för dagen som innehåller kemi-prov, café-försäljning och sushi.

boy who always did what he was told

John Lyndon has issues with Green Day (and Artic Monkeys)

Men vänta lite nu… var det inte Sex Pistols som sattes ihop av MacLaren och skickades ut på punkscenen av honom, med andra ord blev en produkt skapad för nöjesvärlden? Har Rotten glömt av den där smör-reklamen?

Snacka om att sura för att man inte tjänar pengar längre.

veckans recept

Jag har en ganska trevlig vecka framför mig och jag har precis avslutat den första dagen.

På onsdag är det extra-matte och Amnesty

På torsdag är det spanska-prov, utvecklingssamtal (framflyttat från förra veckan), och påbörjande av ett svenska-arbete.

På fredag är det kemi-prov, caféförsäljning i skolan och sista dagen för inlämning av IV-lapp (individuella val). Som by the way förstörde allt. Alla dessa jävla meritpoäng och snittbetyg tar över hjärnan och mitt humör. Inte fan blir det att utöka studieplanen nu…

På lördag är det Amnesty-event på Truckstop Alaska på Lindholmen. Det kommer att handla mycket om kvinnors rättigheter och det kommer att spela band (bland annat Räfven) och vara fotoutställning, alternativ catwalk osv. Jag kommer att befinna mig där i några timmar då jag kommer att delta i en grej samt vara allmän in-hoppare där det inte finns någon som kan hjälpa till. Kom gärna dit om du inte har något för dig den kvällen och är i Göteborg. Föranmälan krävs dock, den görs till denna adress: amnestyfest@hotmail.com. Ingen åldergräns, inträde är 100 kronor.

Söndag avslutas med Alice i Underlandet.

Så det är ganska mycket som pågår. Därför har jag satt ihop ”veckans recept”. För att klara av veckan vill säga.

Musik: Friends of Mine, The Pogues Ultimate Collection och Ladies and Gentlemen, Introducing… Mazgani
Dryck: blodapelsinjuice
Bok: The Tenant of Wildfell Hall – Anne Brontë

Dessa kombinerat gör veckan lite lättare. Om man nu skulle vilja det.

you wonder why I always dress in black, why you never see bright colours on my back

Idag skulle Johnny Cash ha fyllt 78 år.

Han dog 71 år gammal, som en av de största låtskrivarna och artisterna som har levt på denna jord. Hans country/rock n roll-musik har gett oss oförglömliga klassiker så som I Walk the Line, Get Rhythm, A boy named Sue, Folsom Prison Blues och Cry! Cry! Cry!. Men detta är inte ens sorgens dag; detta är en hyllningens dag.

Till minne av The Man in Black bär många fans svart denna dag. Inklusive jag.


bildkälla

with your heart beating and your eyes shining

Tänkte bjuda på en fin låt idag. Lyssna här!

med pyroteknik och glittriga kläder


foto: jag

Förbandet Combichrist är som en blandning mellan Nitzer Ebb och Marilyn Mansons spelning på Metaltown 2009. Delar man min åsikt om just den spelningen så vet man att den var kass. För allt Manson gjorde var att springa runt på scen, sjunga, svära och lägga sig på golvet och göra ”obscena” rörelser mot den stackars scenen. För att inte tala om att så fort han tappade andan så fortsatte sången bakom honom. Ungefär så var Combichrist. Varför Nitzer Ebb? För att man i princip bara hörde sång och trummor.

Halv 9 släcktes Malmö arena ned, men långtifrån alla hade satt sig ned. Det är otroligt respektlöst att bara ställa sig i trappan och skymma sikten för alla, speciellt när det pågår ända in i fjärde låten.
Inte hade vi sett någon på scen eftersom att allt var täckt av ett stort skynke (man hörde dock när soundcheck pågick) men efter att allt hade släckts så kunde man se hur två stora äggformer började att rivas sönder på höger och vänster sida. Kan bara betyda en sak om man har sett Rammsteins live-DVDer, och visst var det sant. Plötsligt uppenbarade sig Paul och Richard på scen, gitarrerna runt halsen. Musik i bakgrunden och vad som bara kunde vara en motorsåg sågade bort äggformen i mitten, och vem kommer inte ut, om inte Till i den mest konstiga och läskiga outfit. Lampa i munnen, vingar av röd spets och grova kängor, resten läder. Skynket försvinner bakom dem och resten av bandet visar sig. Kommer ni ihåg att jag sa att jag skulle dö när jag såg Christoph? Jag gjorde nog det inombords…

Direkt från start smälls det fyrverkerier, eldklot och under en låt (Feuer frei) går Till, Richard och Paul iväg för att återkomma med tunga ansiktsmasker. Med avstånd från publiken ger varje mask ifrån sig stora lågor eld som går högt upp i luften, samtidigt som Till sjunger.

Keine Lust var nog den första riktigt stora hitlåten som bandet valde att spela men det dröjde nästan 7 låtar efter det för att publiken skulle komma igång. Men nästan inget går showvist upp mot låten Ich tu dir weh då ”bråket” mellan Till och Flake går överstyr. Flake tvingas ned i något som liknar ett badkar och Till hissas upp högt i luften på en plattform. Plötslig häller han flytande gnistor över Flake (satt man på samma sida som jag gjorde på läktaren kunde man dock se att innan Till lyftest upp så hade Flake försvunnit under golvet och försäkrade det genom att ta tag i Tills anklar). Han kom sedan upp igen från badkaret, denna gång klädd i glitter-kläder från topp till tå.

Det smäller, bensintanken rullas ut under låten Benzin (se bilden längst upp), trumsolon är med, ”gitarrtävlingar” mellan Paul och Richard dyker också upp, Flake dansar samt åker ut i publikhavet med den klassiska gummibåten; allt är en fantastisk show som dock saknar några favoritlåtar. Men Du Hast är där, likaså Links, Sonne och den avslutande låten Engel där Till kommer ut i stora ängelvingar som självklart sprutar eld.

Det finns inget band som skulle kunna göra det som Rammstein gör, för de gör det för att de är Rammstein. Undrar om de kan toppa allt på Metaltown? Jag tvivlar på det.

welcome to paradise

Paradiset är det helt klart. Den mest underbara känsla någonsin, nu vill jag ha sommar mer än någonsin. För mina älsklingar kommer till Göteborg. Och de spelar på Ullevi.


foto: jag