Monthly Archives: november 2008

Vad in i helvete är det med folk nu för tiden?!

OK, så här ligger det till.

Jag sitter på spårvagnen och läser min bok, djupt försjunken i tankar om hur Oscar Wilde skriver. Mina fötter mot väggen, ganska hopsjunken. Bredvid mig sitter en man, sunkigt klädd och med en mobiltelefon i handen. Platserna är längst bak i vagnen, framför sitter två personer som klart och tydligt ser mig.
Spårvagnen når Centralstationen, jag hör hur mannen reser sig upp, tillsammans med en annan person och på kliver en tjej i 30års åldern. Vad jag inte lägger märke till är hur mannen som har suttit bredvid mig svingar sin knytnäve emot mig och slår mig, riktigt hårt på käken, alldeles under örat vid hårfästet. Det tar en sekund, kanske två innan jag fattar vad som hänt. Jag skriker efter honom ”Vad FAN håller du på med, gubbjävel?!” och svingar boken utan att träffa mitt mål efter honom. Jag slår på rutan och skriker, han staplar därifrån utan en blick tillbaka, klart påverkad.

Jag har insett att det inte var just mot mig han svingade sin näve och träffade sitt mål, det hade hänt om det suttit någon annan bredvid honom, eftersom att han var påverkad av något som gjorde honom till en fara för vem som helst. Jag ville bara springa efter honom och sparka, slå och spotta men vad jag stör mig på är att trots att folk såg det så gjorde det inte ett jävla dugg! Ingenting! Där sitter jag med ansiktet i knäet och min käke värker. Det första är ilska, under mitt samtal med min mamma ungefär en minut efter händelsen kommer tårarna. Jag talar högt och tydligt för att folk ska fatta vad som hänt och kanske, bara kanske, komma fram till mig och fråga hur det gick. Men nej då, ingen bryr sig ett enda förbannade, jävla dugg! Och tjejen i 30års åldern som stigit på när han gick av tittar på mig under hela hennes resa som om jag vore dum i huvudet och sinnessjuk.

Nu sitter jag i vardagsrummet och min käke värker mer än vad den gjort innan. Chocken är fortfarande kvar, jag kan inte fatta att jag fått ett knytnävsslag. Men vad jag verkligen inte kan fatta är hur folk kan vara så jävla känslokalla och korkade att de inte ens frågar hur det gick. Det är för fan helt jävla otroligt att sedan också sitta där och titta på mig när de vet vad som hänt. Det var nog inte mannen jag skulle drämt boken på…..

Framtid som TV-kändis?

Jag påbörjar här med ännu en uppladdning till något stort, nämligen Körslaget. PÅ söndag ska jag nämligen infinna mig på Sticky Fingers för audition inför detta program. Jag har en lite lista över låtar som jag ska välja från och sjunga inför en av mina största idoler.

Men allt börjar ju inte på söndag 🙂 ! Imorgon kommer denne idol för mig att finnas på Bengans och signa sin nya platta; …..And then there was Timo. Jag kommer att befinna mig, förhoppningsvis, längst fram med den vän som jag har gått på konserter med det senaste året, nästan alla har varit Timo-konserter. Innan dess ska jag dock ha ett geografi-test om demografi och jag kommer även att få sitta och anteckna händelser från 90-talet och det tidiga 2000-talet. Men allt kommer att funka eftersom att jag har signeringen att se fram emot. Så därför laddar jag upp en video som påbörjar min nedräkning….

ja, nu tyckte jag att jag var rolig……

P.S: om jag kommer med i Körslaget så har jag lovat mina kompisar att bjuda klassen på egna pepparkakor som jag och min mormor ska baka i helgen. Om jag inte kommer med så gör det inget, vi brukar ändå få ihop över 300 pepparkakor

Rock n Roll

När man ändå har analyserat Obamas segertal i skolan så kan man lika väl analysera denna video. Vad jag älskar med videon är Johnnys kroppsspråk då det är så avslappnat och, ja, coolt. Så enjoy….

Det börjar

Nu börjar det dra ihop sig till 80tals redovisningen. Ikväll är jag på ett uppdrag, hitta kläder! Med lite syntarstil i bakhuvudet ska jag hitta kläder och accessoarer, ända inpå nagellack. Med lite tur kanske jag lägger upp en bild här senare. Vi får väl se.

Kommer ni ihåg 80-talet, visst är det ofattbart att:
Man på fullt allvar trodde att George Michael var hetero.
Man köade utanför telefonautomater varje gång vi ville ringa hem.
Seglarskon betraktades som ”klassisk” och ”tidlös”.
En krusig permanent ansågs vara en trendig frisyr – både på tjejer och killar.
Dirty Dancing stjärnan Patrick Swayze betraktades som supersexig.
Ett Lycra-plagg vid namn ”Body” (som knäpptes i skrevet med en konstruktion som var fullkomligt ohanterlig, särskilt i kombination med alkohol) hade en naturlig plats i allas garderober.
Axelvaddar, ju större desto bättre, gav en naturlig siluett.
Mascaran inte skulle vara svart utan ha samma färg som ögonen- blå, grön eller brun.
En bit kassler med ananasskiva betraktades som exotisk och att alla maträtter som innehöll ananas hette någonting med Hawaii.
Den lyxigaste förrätten var räkcocktail och den flottaste efterrätten glace au four.
Man fick inte hoppa på golvet när man lyssnade på musik – då blev det hack i skivan.
Det fanns en särskild möbel att förvara skivspelaren på, den kallades stereobänken.
Man gick med i bokklubbar, skivklubbar och samlade på receptkort som man förvarade i speciella boxar.
Det gick rykten om att Michael och Janet Jackson var samma person.
Det vita mirakelmedlet Tippex var det enda sättet att åtgärda stavfel.
Man trodde att man skulle få HIV vid blotta anblicken av Jacob Dahlin och Sighsten Herrgård.
Tights och storskjorta var en naturlig kombination.
De finaste tavlorna förställde kyssande par i solnedgång, gråtande clowner och galopperande enhörningar.
Man gick och tränade med stringtrosor utanpå gympadräkten.
”Jag skriver en check” var en vanlig replik i shoppingsammanhang.
Snabbmat var detsamma som ”en grillad med mos”.

Finalspurten

Året börjar närma sig sitt slut, bara 1 ½ månad kvar innan 2009 tar sin början.
Vad ska man då göra för att tänka bort allt detta? Läs en bra bok, se någon av de nya filmerna som kommit/kommer på bio eller träna bort tankarna. Jag väljer alla dessa men helst av allt väljer jag att lyssna på bra musik. Därför presenterar jag nu min lista över de låtar som går att drömma sig bort till i mörkret. Enjoy.

Never let me down again – Depeche Mode
Hurt – Johnny Cash (jaja, jag vet att Nine inch Nails har gjort orginalet)
Sexy Saide – The Beatles
You and me – Alice Cooper
Good Riddance – Green Day
Lorelei – The Pogues
Numb – U2 (världens härligaste röst)

Dags att börja träna igen?

Nu känns det verkligen som att jag behöver komma igång med träningen igen men på grund av min operation på torsdag så måste jag vänta i två veckor efter innan jag kan börja med spinning igen.
Men det hindrar mig inte från att fortsätta planera det spinningpass jag ska hålla i dagen efter Lucia. Jag har hitills gjort 7 olika spellistor men slängt 6 stycken. Nu har jag kvaren lista fylld med massor av bra musik. Jag har inte förrän nu förstått hur bra Elvis Presleys musik är att spinna till. Frågan är bara vilken låt jag ska välja och om jag kommer att slänga spellistan efter någon vecka?

För tidig nostalgi

Som gymnasieelev så händer det många saker. Prov på prov, analyser (senaste analysen var av Obamas segertal, jippie!), en fullsatt datorsal och klubbar (ska till Bokklubben imorgon, 50 minuter innan jag egentligen börjar). Men vissa saker är inte annorlunda. Utvecklingssamtal måste man också tydligen gå på, mitt första är nästa vecka, 1 timma och 10 minuter innan jag egentligen börjar, vilket tydligen är konstigt(?), men jag är ju lite av en morgonmänniska(?).
Andra saker finns det även, och det är att hur mycket jag försöker att glömma mina tidigare skolår så blir man alltid påmind direkt när man åker till och från skolan från lägenheten jag bor i. Idag var det inte annorlunda. För när man ser två av sina gamla lärare på väg till den matsal man spenderat 7 år i så kan man inte hjälpa att känna för tidig nostalgi.

Så, för att fira att jag saknar mitt gamla skolliv när jag tänker på lärarna som stod ut med mina galna hårfärger, mina argumentationer och för långa (eller för korta) noveller så lägger jag upp den video som startade allt och när jag säger startade allt, så menar jag allt.