Monthly Archives: februari 2008

Vad är kärlek?

Året 2008 bjuder på många olika saker. För det första så är det över 1 år sedan som jag började med Blacknails-bloggen. Sedan så är det dags att ta ansvar, tydligen. För gymnasiet är nära och den skola jag har gått på sedan förskolan kommer vara endast ett minne. Jag fyller mitt sextonde år, ska börja ta körkort och kommer att spendera 2 veckor på Europas kanske mest berömda semesterö. Jag kommer vara värd för en elev från Tyskland och jag ska åka till en av mina absoluta favoritställen i världen; Prag.
Men frågor har jag att ställa mig.
Vad vill jag i livet?
Vad är kärlek?
Varför?

säg mig någon

Att se: Tim Burton filmer

Att se: The Jar, Mars Attacks!, Sleepy Hollow, Aladin and his wonderful lamp, The World of Stainboy, Planet of the Apes.

Har sett: Beetlejuice, Frankenweenie, Vincent, Edward Scissorhands, The Nightmare before Christmas, Ed Wood, Big Fish, Charlie and the Chocolate Factory, Corpse Bride, Sweeney Todd.


och den bästa hitills? svårt att säga…

tim

Värt ett besök i Tokyo?

Jag har länge viljat åka till Japan, speciellt för att besöka Tokyo. För några år sedan så hamnade jag av misstag på en hemsida med olika bilder på ungdomar i Japan och deras street-mode. Sedan dess har jag älskat allt som kommer från Japan, från maten till modet.
En av de största trenderna i Japan är den så kallade Lolita stilen. Namnet kommer från boken Lolita och konceptet med stilen är söt och oskuldsfull; att se yngre ut än vad man egentligen är. Dock finns det Lolita-stilar som är menade att få klädbäraren se äldre ut. det finns flera olika stilar – alla speciella på sitt sätt. På harajuku-stationen hänger ungdomar på helgerna och efter skolan där de visar upp sina outfits och många turister stannar ofta och tar foton. Japanska ungdomar ängnar sig också ofta åt coplay; att klä ut sig till sin favoritfigur från t ex. ett tv-spel eller en mangaserie.

Ett fenomen i Japan har blivit de så kallade Maid Cafés där servitriserna är utklädda till Maids, inspirerade av servitriserna från 1800talet. Det finns även Butler Café, som en motsvarighet för kvinnor, där servitörerna är uppklädda som butlers. Men även kvinnor besöker Maid Cafés för att dricka té.
Hövligheten på ett Maid Café är väldigt viktigt, det är vanligt att man hälsas med frasen ”Okaerinasaimase, goshujinsama” vilket i översättning betyder ”Welcome home, Master”, i försök att härma en hushållerska. Servitriserna rör sig som hurhållerskor från 1800talet och det är inte ovanligt att de bugar eftr varje servering (dock är detta inte ovanligt eftersom att människor bugar överallt i Japan.)
Även om man kan tycka att dessa caféer är lite perversa så verkar de vara värda ett besök, trots en persons egna åsikter. Bli dock inte förvånad av att hitta unga människor inne på serveringen, caféerna är riktigt populära bland nördarna i staden.

Så Tokyo kanske bara är värt att besöka för ungdomskulturens skull? Men det kanske är bäst på våren, då körsbärsträden står i blom.
maid

How about a shave?

Lovet lider mot sitt slut och i två veckor ska jag praktisera på ett dagis med start på måndag. Men höjdpunkten kommer imorgon, höjdpunkten som jag har väntat på ända sedan jag såg reklamen på hemsidan Arsenic Fashions.
Det finns bara ett par inom film som gör fantastiska arbeten tillsammans. Jag snackar inte om Brangelina [usch usch USCH!] utan om Tim Burton och Johnny Depp. Imorgon kommer deras nya film på bio som och jag har biljetter till första visningen i Göteborg. Ha! Inte bara spelar Johnny Depp en massmördare som skär halsen av sina kunder, han sjunger också! Det gör även Alan Rickman och resten av de som är med. Jag vet att jag kommer att älska den här filmen.

[undrar om jag kommer ha möjlighet att vänta till imorgon kväll?]

Ta bort, ta bort, TA BORT!!!!

Idag sänds Melodifestivalen. Usch, bort, skämmigt och flera andra ord har jag på lager i hjärnan för att skrika när jag slår på TVn och kanske hamnar mitt under sändningen. Men låt oss hoppas att det inte händer *fingers crossed*.
Jag avskyr Melodifestivalen. Jag avskyr den verkligen. Det finns bara ett band som har varit bra nog för hela tävlingen och det är The Ark. Jag förlåter dem.

Varför måste svenska folket utsätta sig för sådana här skämmiga organisationer? Jag kan aldrig respektera människor som sjunger låtar andra har skrivit med/åt dem och i Melodifestivalens fall så händer detta 99.9% av de senaste åren som Sverige har tävlat.

Jag vill inte ens slå på TVn ikväll med risk för att hamna i pisamhetens Mecka. För har svenska folket inget bättre för sig än att titta på personer som tror att de kan sjunga? Jag pekar på dig Amy Diamond.

(jag tänker inte ens lägga detta inlägg under fliken Musik. för detta är inte musik, detta är skit)

Finns det något botemedel?

Fnns det något botemedel mot Guitar Hero-besatthet?