It’s time to change

Kära vänner

Jag har nu flyttat till en annan adress pga att jag behövde förnya mig. Nu har jag lite mer än halva gymnasiet framför mig och denna blogg är fylld till bristningsgränsen av gamla högstadium-tankar och ganska mycket ångest plus massvis med musik.

Det kommer att dyka upp nya kategorier, massvis med fotografier, tips och självklart musik blandat med dagliga funderingar och åsikter om samhället.

Vi ses på hereisthehouse.wordpress.com

a kiss may be grand but it won’t pay the rental

Lite pepp för dagen som innehåller kemi-prov, café-försäljning och sushi.

boy who always did what he was told

John Lyndon has issues with Green Day (and Artic Monkeys)

Men vänta lite nu… var det inte Sex Pistols som sattes ihop av MacLaren och skickades ut på punkscenen av honom, med andra ord blev en produkt skapad för nöjesvärlden? Har Rotten glömt av den där smör-reklamen?

Snacka om att sura för att man inte tjänar pengar längre.

I have nothing to declare but my genius

Jag tycker ju väldigt mycket om litteratur, och ibland får jag hindra mig att säga något när tvåor i gymnasiet (inte bara i min egna skola) klagar över att man måste gå igenom en lång litteraturkurs som sträcker sig över i princip hela Svenska B-kursen och under en del av Engelska B-kursen.

Vad man ibland kanske glömmer av är att man kan lära sig otroligt mycket från denna kurs, inte bara att Molière skrev Tartuffe och att Medea dödade sina två barn för att hämnas på sin man. Man får se hur religionen har påverkat människor på andra sätt än om man tror på Gud eller inte, och man träffar på riktigt trevliga människor. Som Oscar Wilde till exempel, eller Dante och Heinrich Heine.

Wilde och Heine tycker jag själv speciellt mycket om. Inte för att Heine hängde med Karl Marx i Paris, eftersom att jag inte är mycket för Marx, utan för hur de skrev sina dikter och pjäser. Och citaten är ju hur underbara som helst!

Every portrait that is painted with feeling is a portrait of the artist, not of the sitter. – Wilde
Man is least himself when he talks in his own person. Give him a mask, and he will tell you the truth. – Wilde
Experience is a good school. But the fees are high. – Heine
Wherever they burn books they will also, in the end, burn human beings. – Heine

dagens tips

Stuff White People Like.com. En hemsida som inte bör tas på fullt allvar, men som man otroligt nog kan känna igen sig i. Av någon konstig anledning.

Lou Reed i Tweed. Nya favoriten, otroligt kreativ och rolig.

veckans recept

Jag har en ganska trevlig vecka framför mig och jag har precis avslutat den första dagen.

På onsdag är det extra-matte och Amnesty

På torsdag är det spanska-prov, utvecklingssamtal (framflyttat från förra veckan), och påbörjande av ett svenska-arbete.

På fredag är det kemi-prov, caféförsäljning i skolan och sista dagen för inlämning av IV-lapp (individuella val). Som by the way förstörde allt. Alla dessa jävla meritpoäng och snittbetyg tar över hjärnan och mitt humör. Inte fan blir det att utöka studieplanen nu…

På lördag är det Amnesty-event på Truckstop Alaska på Lindholmen. Det kommer att handla mycket om kvinnors rättigheter och det kommer att spela band (bland annat Räfven) och vara fotoutställning, alternativ catwalk osv. Jag kommer att befinna mig där i några timmar då jag kommer att delta i en grej samt vara allmän in-hoppare där det inte finns någon som kan hjälpa till. Kom gärna dit om du inte har något för dig den kvällen och är i Göteborg. Föranmälan krävs dock, den görs till denna adress: amnestyfest@hotmail.com. Ingen åldergräns, inträde är 100 kronor.

Söndag avslutas med Alice i Underlandet.

Så det är ganska mycket som pågår. Därför har jag satt ihop ”veckans recept”. För att klara av veckan vill säga.

Musik: Friends of Mine, The Pogues Ultimate Collection och Ladies and Gentlemen, Introducing… Mazgani
Dryck: blodapelsinjuice
Bok: The Tenant of Wildfell Hall – Anne Brontë

Dessa kombinerat gör veckan lite lättare. Om man nu skulle vilja det.

men för helvete!

Missfall kan bli kriminellt

can I get another amen?

Nu blir skyltdockorna på Debenhamns kurvigare

tävling hos Emma

Fina Emma har just nu en tävling där man kan vinna tjusiga rosetter. Till exempel den här:

Så tävla du med!

foto – best of del 1



you wonder why I always dress in black, why you never see bright colours on my back

Idag skulle Johnny Cash ha fyllt 78 år.

Han dog 71 år gammal, som en av de största låtskrivarna och artisterna som har levt på denna jord. Hans country/rock n roll-musik har gett oss oförglömliga klassiker så som I Walk the Line, Get Rhythm, A boy named Sue, Folsom Prison Blues och Cry! Cry! Cry!. Men detta är inte ens sorgens dag; detta är en hyllningens dag.

Till minne av The Man in Black bär många fans svart denna dag. Inklusive jag.


bildkälla

what are you doing? memorizing me by heart?

Jag har kanske skrivit om det innan, och om så är fallet så blir det en repris. Det är filmen A Little Princess det handlar om för jag fick en sådan himla vilja att se filmen igen.

Jag älskade den när jag var liten och när man alltid åkte till hyrbutiken för att hyra VHS så var ju denna högt upp på min lista.

Historien kommer alltid att finnas med mig för moralen med historien är så otroligt fin.

Observera

En katt bakom nacken som ligger och myser på fåtöljen. Så ser situationen ut just nu. Plus lite stress. Men jag försöker att relaxa på det och ta dagarna som de kommer. Imorgon blir det ett snällt litet avbrott med utvecklingssamtal.

Vilket leder mig till att mitt bloggande kommer att minska de närmaste 1 ½ veckorna, eftersom att jag har två prov nästa vecka och en ”redovisning” imorgon.

somebody keep my balance, I think I’m falling off

Skolsystemet är allt bra roligt. Det är dags att välja individuella val för trean och jobbig som jag är så vill jag utöka min poängplan med 50 poäng. Detta för att:

1. Engelska C är givet för min del då jag tänker ge mig in i Cambridge Certificate-grejen plus plugga och jobba utomlands.
2. 50 poäng-kurserna intresserar mig verkligen inte. Jag är inte intresserad av den visuella layouten på en tidning och jag tänker inte jobba på reklambyrå; därför väljer jag inte Grafisk Design. Körsång känns för oseriöst och jag är ganska trött på skolkörer. Rättskunskap skulle jag somna på och jag vill definitivt inte fortsätta med Psykologi eftersom att jag har totalt tappat intresset för ämnet.
Jag älskar däremot att skriva, därför känns fortsättningskursen på Textkommunikation som ett självklart val.

Men eftersom att skolan tydligen är väldigt strikta så måste det skrivas en liten notis på valblanketten om att man ”eventuellt” vill ha den kursen som ger en utökad poängplan. Sedan ska det kollas över med scheman, pratas med klassföreståndare och så vidare till de bestämmer om eleven är stark nog att klara en utökad poängplan. Det ska inte bli gråt och tandagnisslan med elever som efter två månader vill hoppa av kursen de har valt.

Så vad gör 50 poäng? Det är ju inte som om jag vill läsa Matte C och under höstterminen nu i tvåan så läste jag tre individuella val, varav ett var en kurs med över 2 timmars lektioner, på den dagen som egentligen är schema-fri. Jag går i skolan från halv nio till tjugo i fem en dag veckan och 98% hittills av tvåan (plus 100% av ettan) har jag släpat mig till skolan på denna schema-fria dag för att gå på extra matteundervisning.
Jag har aldrig tillåtit mig själv att bli sjuk nu i gymnasiet och när jag väl var sjuk en dag denna termin så hade jag ångest över allt som jag ansåg att jag missade.

Med andra ord: skolsystemet är allt bra roligt. Det ska bli intressant att se hur allt utvecklas tillslut. Om det avgörs att jag är stark nog att klara allt. Eller om jag tillslut kommer att storgrina för att jag inte orkar.
Bring it on!


Lance Armstrong ger Jan Ullrich den berömda blicken innan han försvinner upp för berget och vinner etappen. En ganska passande inspirationsbild till detta inlägg.

(och förlåt för detta ego-inlägg.)

with your heart beating and your eyes shining

Tänkte bjuda på en fin låt idag. Lyssna här!

tips från Tré Cool

Don’t jack off a cactus, you’ll only hurt your hand and the cactus’ feelings


bildkälla

don’t matter if you fail

Jag har återvänt hem efter en helg på Stenungsön tillsammans med massa Amnesty-ungdomar. Under helgen var det i princip snöstorm hela tiden och varje hus hade en öppen brasa. Varmt och mysigt?

ICKE!

Varmast vi hade inomhus var 13 grader. Jag har i princip levt i en stor filt. Först på söndag morgon var det varmt i sovrummet.

Men inte för att vara tråkig, jag har haft det jättetrevligt. Vi har ätit god mat, tittat på OS och kommenterat isdansen kl. 2 på natten, lyssnat på intressanta föreläsningar och imiterat kändisar.
I eftermiddags kom bussen fram till centralstationen och jag kunde ta mig hem. Nu är det normal temperatur och imorgon väntar skolan. Plus biljettsläpp.

Jag längtar!

open up your worried world and let me in

Det finns en film som har världspremiär om 6 dagar. Ni vet säkert vilken jag talar om: Alice i Underlandet regisserad av underbaraste Tim Burton och med finaste Johnny Depp (och hemska Helena Bonham Carter). Dessutom spelar Alan Rickman den rökande larven.

Jag har innan gett er listor över Johnny Depps bästa filmer, lika så Tim Burtons. Men har jag gett er de finaste stunderna i Johnnys filmkarriär? Nej, det tror jag bestämt inte. Här kommer tre favoriter.

3. Park Scene – Benny and Joon
kroppsspråket är helt fantastiskt, men scenen blir mer underbar om man ser hela filmen.

2. Up and out – Charlie and the Chocolate Factory
beviset på Johnnys underbara komiska skådespel

1. ”Hold me”. ”I can’t” – Edward Scissorhands
hur kan man inte älska de där sorgsna ögonen?

we drank champagne and danced all night under electric candlelight

Det snöar utanför mitt fönster. Ännu en gång. Men dagen har bjudit på bakning och en halv film. Sedan har jag kommit fram till att det spelar ingen roll hur tidigt du kommer till Västtrafiks kontor, för vid lunchtid så är varenda pensionär där. Helt galet.

Helgen kommer att bjuda på roliga saker som kanske dyker upp här. Men bara kanske.
Take care

med pyroteknik och glittriga kläder


foto: jag

Förbandet Combichrist är som en blandning mellan Nitzer Ebb och Marilyn Mansons spelning på Metaltown 2009. Delar man min åsikt om just den spelningen så vet man att den var kass. För allt Manson gjorde var att springa runt på scen, sjunga, svära och lägga sig på golvet och göra ”obscena” rörelser mot den stackars scenen. För att inte tala om att så fort han tappade andan så fortsatte sången bakom honom. Ungefär så var Combichrist. Varför Nitzer Ebb? För att man i princip bara hörde sång och trummor.

Halv 9 släcktes Malmö arena ned, men långtifrån alla hade satt sig ned. Det är otroligt respektlöst att bara ställa sig i trappan och skymma sikten för alla, speciellt när det pågår ända in i fjärde låten.
Inte hade vi sett någon på scen eftersom att allt var täckt av ett stort skynke (man hörde dock när soundcheck pågick) men efter att allt hade släckts så kunde man se hur två stora äggformer började att rivas sönder på höger och vänster sida. Kan bara betyda en sak om man har sett Rammsteins live-DVDer, och visst var det sant. Plötsligt uppenbarade sig Paul och Richard på scen, gitarrerna runt halsen. Musik i bakgrunden och vad som bara kunde vara en motorsåg sågade bort äggformen i mitten, och vem kommer inte ut, om inte Till i den mest konstiga och läskiga outfit. Lampa i munnen, vingar av röd spets och grova kängor, resten läder. Skynket försvinner bakom dem och resten av bandet visar sig. Kommer ni ihåg att jag sa att jag skulle dö när jag såg Christoph? Jag gjorde nog det inombords…

Direkt från start smälls det fyrverkerier, eldklot och under en låt (Feuer frei) går Till, Richard och Paul iväg för att återkomma med tunga ansiktsmasker. Med avstånd från publiken ger varje mask ifrån sig stora lågor eld som går högt upp i luften, samtidigt som Till sjunger.

Keine Lust var nog den första riktigt stora hitlåten som bandet valde att spela men det dröjde nästan 7 låtar efter det för att publiken skulle komma igång. Men nästan inget går showvist upp mot låten Ich tu dir weh då ”bråket” mellan Till och Flake går överstyr. Flake tvingas ned i något som liknar ett badkar och Till hissas upp högt i luften på en plattform. Plötslig häller han flytande gnistor över Flake (satt man på samma sida som jag gjorde på läktaren kunde man dock se att innan Till lyftest upp så hade Flake försvunnit under golvet och försäkrade det genom att ta tag i Tills anklar). Han kom sedan upp igen från badkaret, denna gång klädd i glitter-kläder från topp till tå.

Det smäller, bensintanken rullas ut under låten Benzin (se bilden längst upp), trumsolon är med, ”gitarrtävlingar” mellan Paul och Richard dyker också upp, Flake dansar samt åker ut i publikhavet med den klassiska gummibåten; allt är en fantastisk show som dock saknar några favoritlåtar. Men Du Hast är där, likaså Links, Sonne och den avslutande låten Engel där Till kommer ut i stora ängelvingar som självklart sprutar eld.

Det finns inget band som skulle kunna göra det som Rammstein gör, för de gör det för att de är Rammstein. Undrar om de kan toppa allt på Metaltown? Jag tvivlar på det.